Naglar

The perfect french

Jag vet att jag har visat hur jag gör fransk manikyr tidigare, men det var längesen och jag har fått en del nya läsare sen dess. Jag gör egentligen inget jättespeciellt, förutom att jag målar den vita färgen under naglarna, inte på ovansidan. Resultatet blir mycket naturligare! Även om jag är pillig och kan få till en bra, bågad linje på ovansidan så blir det så hiiimla vitt. Det enda kravet för att lyckas bra med denna design är att man har lite långa naglar!

Såhär gör jag:
1. Måla ett lager baslack.
2. Måla ett lager ljusrosa lack som kommer med i fransk manikyr-set.
3. Använd den vanliga nagellacksborsten och måla undersidan av nageln med vit färg. 
4. Måla ett lager toplack. Sen är ni klara!

Vad tycker ni? Visst ser det mer naturligt ut?

Allmänt

Domedagen

Den här bilden symboliserar i princip hela mitt liv i en bild under de seaste veckorna. Matte, matte, matte. Idag var det dags för nationella proven just matte, domedagen om ni frågar mig. Men är så fruktansvärt glad över att det är över nu, har haft sån himla ångest över den här dagen under en jättelång tid. Matte 3b är ett behörighetskrav på majoriteten av alla universitetsutbildningar/kurser inom ekonomi, så att få bra betyg på den här kursen är verkligen superviktigt. Sen är ju matte heller inte min starkast gren, vilket har gjort mig ännu mer nervös. Det är svårt att säga hur det gick såhär kort i efterhand, det kändes bättre än vad jag trodde att det skulle göra – men jag är verkligen inte nöjd. Den muntliga delen har jag fortfarande kvar, där hoppas jag kunna plocka en del högre poäng. Vi får se!

Utöver det så händer inte så väldigt mycket i livet. Jag har äntligen kommit igång med träningen, det känns så skönt när jag inte får ångest över att åka till gymmet för att jag egentligen borde vara hemma och plugga. Nya Sats i Vällingby har öppnat och är superfräscht, har varit där varenda dag sen dom öppnade, haha! Lite sent nu att börja jobba på bikini-kroppen, speciellt med tanke på att min första resa i sommar sker redan dagen efter studenten (sååå skönt, ska till Kreta). Däremot ska jag till Ibiza i slutet av augusti, så får satsa på att vara mer fit tills dess helt enkelt!

 

Allmänt

Q/A

Q: Hej Mathilda! Linnea heter jag, är 15 år gammal och går ut nian nu till sommaren. Jag har i nästan ett år varit från och till med en kille som jag vet inte är bra för mig. Alla mina vänner säger samma sak och det gör även min äldre bror. Han ger mig jättemycket bekräftelse och säger så himla gulliga saker hela tiden, men visar aldrig samma saker när vi är med varandra. Då känns det nästan som att han skäms över att visas tillsammans med mig, och det händer också ganska ofta att han ställer in våra träffar med kort varsel. Men varenda gång förlåter jag honom, för jag faller för allt det gulliga han säger. Jag har aldrig varit tjejen som någon kille velat ha, vill tro att det här inte är för bra för att vara sant och att någon faktiskt skulle kunna ha känslor för mig. Jag vet att jag borde lämna honom, men jag kan leva på hans söta ord i flera dagar. Är så rädd att bli ensam igen. Vad hade du gjort i min sits?

A: Anledningen till varför jag väljer att ta upp det här mailet trots att jag egentligen bara svarar på liknande via poddmailen ([email protected]) är för jag känner igen mig sååå mycket i dig, Linnea. När jag var i din ålder och något år yngre var jag extremt osäker i mig själv, upplevde alltid att jag – förutom gällande skolrelaterade saker – var sämst/fulast/minst värd i mitt kompisgäng och säker på att ingen ville ha mig. Innan jag blev tillsammans med Mattias nappade jag på vem som en skrev till mig, oavsett hur den personen närmade sig, hur den såg ut eller var den bodde. Jag var så beroende av uppmärksamheten, för även fast jag egentligen inte ville ha den av just de som skrev – så var det ju uppmärksamhet. 

Din situation blir ju ännu svårare i och med att du faktiskt har känslor för den här killen som ger dig uppmärksamhet. För din del handlar det inte om att du egentlien inte vill ha hans uppmärksamhet, utan att du vill att han ska visa den för dig på heltid. Något som jag däremot har lärt mig med åren och som jag önskar att jag lärt mig tidigare var att jag visst är värd mycket, jag ska inte nöja mig med något jag egentligen inte trivs med. Även fast det kan vara svårt för dig att se det nu så är det just det du måste banka in i ditt huvud; det finns supermånga out there som kommer vilja ha dig. Låt inte en kille som honom göra dig otillgänglig på marknaden. Han kan ju uppenbarligen inte ens stå för dig, är det en person du stolt skulle vilja visa upp för vänner och familj, samt anförtro dig åt när det gäller viktiga, privata saker?

När det kommer till det faktum att du inte vill vara ensam så är det verkligen ingen fara. Du är 15 år, vissa hittar inte sin första riktiga pojkvän förrän när de är 19, 22 eller 29. Det där är jätteolika och beror dels på hur aktivt man letar, vad man har för intresse i förhållanden och vad man har för typ av livsstil. Men hellre ensam än tillsammans med någon som inte kan stå för alla delar av dig, eller hur? Personen du är kär i ska vara någon du nästintill ser upp till, som inspirerar dig och peppar dig till att göra saker du tidigare inte gjort/inte vågat. Den ska uppmuntra dig till att tycka om dig själv, både genom att bekräfta dig på alla sätt och vis, men också genom att visa tillit och att den personen inte vill ha någon annan. Oavsett hur du ser på dig själv så ska du inte nöja dig med något förutom just det. Hoppas du börjar värdera dig själv högre och antingen tar ett allvarligt snack med killen i fråga, eller kastar honom åt skogen! Kram

Allmänt

Ulrik Munther

Min favorit Ulrik Munther släppte i förra veckan sitt nya album ”Allt jag ville säga”, vilket jag självklart älskar till månen och tillbaka redan. Skivan är skriven tillsammans med Jonas Gardell vilket gör texterna väldigt djupa och fina. Mina två favoriter från plattan (förutom ”Jag vet inte hur man gör”, ”Du är inte ensam” och ”Nån gång” som han släppte lite innan) är än så länge dessa två. De går på repeat i mina lurar!

Allmänt

Lilla hjärtat

Jag tror aldrig jag riktgt lagt upp bilder på Olivia i bloggen. Inte för att jag egentligen velat hålla henne utanför den (lägger ju t.ex. upp bilder på henne på Instagram), men det har bara blivit så. Här har ni i alla fall världens sötaste lilla unge som idag blir 9 månader. Tiden går så snabbt, känns som igår jag kom hem från min semester på Kreta och träffade det lilla skrynklet för första gången. Nu kan hon sitta, vinka, göra massor av ljud ifrån sig, nästan krypa (än så länge baklänges och i cirklar, men inte framåt haha) och äta mat med bitar i. Ibland kan jag sitta och titta på henne hur länge som helst, bara se hur hon fungerar och hur hon tänker. Att se henne le eller skratta är vekligen priceless, på samma sätt som det skär genom hela kroppen när man hör henne gråta. Dessutom är hon söt som socker, mitt lilla hjärta!

<<<<<<< HEAD ======= >>>>>>> 7b8e8c7dcb6c569b000584cc581f6e5d33ae9fdd